Facebooks avtal – hot mot din integritet eller skydd mot stämningar?

Foto: Magnus Nilsson

Det finns en tacksam dramatik hos internets jättar. Att godkänna Facebooks avtal framställs gärna som att ge bort sin själ och sitt liv. Men handen på hjärtat – vad ska Facebook göra med dina semesterbilder?

Med jämna mellanrum larmar media om att Facebook och andra digitala tjänster binder upp sina användare i långa, omständliga och krångliga avtal. Avtal som få svenskar orkar läsa, men som i sin dimmiga lydelse är skön grogrund för att känna sig kränkt.

Senast i ledet är Svenska Dagbladet, som med hjälp av jurister och experter går igenom ”paragraferna du inte borde ha godkänt”. Det är dock lite oklart varför man inte borde ha godkänt till exempel Facebooks 28 641 tecken långa avtalstext.

Avtalen är ensidiga, men det finns flera möjliga vinklar

Visst är det jobbigt med alla avtal som man måste godkänna innan man kan använda en tjänst. Rör det sig om en tjänst som dessutom är utan kostnad för mig som brukare, så är det naturligtvis också sunt att inta en skeptisk hållning. Man kanske rent av borde skumma igenom avtalet innan man godkänner det. (Jag själv gör det oerhört sällan.)

I uppmärksammade fall som Facebook och Instagram tycker jag dock att man gör en höna av en fjäder. Avtalen är helt ensidiga – det är bara Facebook som har rättigheter i avtalen – men det finns absolut en annan vinkel än brukarens att ta hänsyn till. Om inte annat så för att förstå varför avtalen ser ut som de gör.

Vill Facebook verkligen sälja dina semesterbilder?

Det gick ett ramaskri genom Sverige redan när Facebook började få en bredare spridning, och media uppmärksammade att ”Facebook äger allt du lägger upp på Facebook”. Den omedelbara reaktionen verkar ha varit att Facebook skulle starta någon sorts bildbyrå och kränga de bilder som användarna lagt upp. (Allvarligt, hur många bilder ser du i ditt flöde som en tidning skulle betala för?)

Varken Facebook eller Instagram vill sälja det material du publicerar. Men de vill undvika att deras tjänster blir föremål för rättstvister, där någon användare tycker att dennes semesterbild visats i fel sammanhang eller på ett sätt som gör att upphovsrätten kränks.

Du lämnar ifrån dig anspråk för att tjänsten ska kunna fungera.

Integriteten hotas om du själv inte skyddar din integritet

I Svenska Dagbladets granskning tar man också upp hur Facebook-användare riskerar att avslöja personlig information, utan att vara medvetna om det. Skribenten hänvisar till en studie från Cambridges universitet, som visar att det går att plocka ut saker som sexuell läggning, missbruk, politiska åsikter och IQ-nivå genom att studera mönster i hur användare beter sig på Facebook.

Dessa uppgifter är ju inget som någon anger i ett formulär, men man kan få fram ganska mycket om en person genom att analysera dennes beteende på Facebook. Men som användare har jag också ett ansvar för min integritet. Vill jag inte att någon ska veta något om mig, så kanske jag ska vara försiktig med att delta i sociala medier. Jag behöver inte avstå, men fundera på vad jag klickar ”gilla” på, var jag kommenterar och om inlägget på en myndighets Facebook-sida är att ses som ett brev eller en både offentlig och allmän handling.

Kritik mot avtalstexter är befogad

Självklart är det bättre med korta, begripliga avtalstexter. Särskilt viktigt tycker jag att det är när det gäller en affärsuppgörelse, dvs. då jag agerar som betalande konsument. Eftersom Facebook, Instagram och andra internettjänster faktiskt inte kostar något att använda tycker jag att det är rimligt att de har användarvillkor som gör det svårt för brukarna att stämma dem.

Även om jag förstår att inget är gratis, och att det är du och jag som är handelsvaran i sammanhanget.

Länkar

Leave a Reply

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.