Din passning är inte färdig förrän kompisen tar emot den

Fotbollsspelare

Var går gränsen mellan din egen insats och vad som är ett utfört arbete? I fotboll är en passning inte färdig förrän din medspelare har tagit emot den. Du når bättre resultat genom att leverera ”snälla passningar”.

Fotboll är en enkel sport. Det är lätt att förstå vad det går ut på och enkelt att sätta igång. Men i detaljerna är det svårt, både att utföra och att begripa.

Jag har funderat lite över begreppet passning. Vad består en passning av? Jag tror att många spontant skulle svara något i stil med att ”det är att sparka bollen till någon annan i laget”. Frågan är om det inte finns ett moment efter sparken, nicken eller bröstningen – den rörelse jag själv utför – som är en avgörande del av passningen. För vad är en passning som inte når fram? Och vem bär ansvaret för att en passning är misslyckad: är det den som slår passningen eller den som tar emot den?

Det beror naturligtvis på, men många spelare ser passningen som avslutad när bollen lämnar den egna foten. Men din passning är inte färdig förrän kompisen tar emot den. Bollbanan och mottagningen är en del av passningen.

Låt tanken spinna vidare in i det vardagliga yrkeslivet. Varje dag ser jag kollegor – på jobbet och i branschen – slå usla passningar. Och säkert levererar jag en och annan snedspark själv.

Låt mig ta några konkreta exempel:

  • Du är ansvarig för ett nyhetsbrev. Dina prenumeranter läser det gärna och helst bör det komma efter lunch på en vanlig vardag, då det finns lite tid över att läsa det. Du har själv haft en stressig vecka och lyckas äntligen få ut det på fredag klockan 17.05. Skönt, nu kan du äntligen gå hem… På måndag morgon har ditt nyhetsbrev drunknat i helgens spamskörd och mottagaren läser det aldrig. Dålig passning.
  • Du ska ragga deltagare till en konferens. Du får underlag från olika håll, du har dåligt med tid, informationen måste ut. Du klipper och klistrar och publicerar det på webben. Du hinner inte läsa igenom texterna, du hinner inte kolla att all praktisk information finns med, du har inte tänkt ett dugg på om någon kan tänkas bli sugen på att gå på konferensen. Dålig passning.
  • Du måste göra en ny hemsida åt en kund. Kunden har dålig koll på vad de vill uppnå och vad deras besökare är ute efter, men de vill att ”det ska se proffsigt ut”. Du gör en snygg presentation i Flash utifrån några produktbroschyrer du fått från kunden. Ingen har en aning om varför eller vad som ska hända efter lansering. Dålig passning.

Ja, så här kan man fortsätta att lista vardagssituationer. Hade man en tränare vid sidan av sin arbetsdag, så skulle han eller hon ha skrikit sig grön över alla felpassningar.

Jag ska inte gnälla på andra. Istället tänker jag träna på att förbättra mina egna passningar. Mitt jobb är inte avklarat förrän det landar hos min kompis.

Foto: KG Sand Soccer, Flickr

Varför läxar de upp kunderna?

Hur är det med den gamla devisen ”kunden har alltid rätt”? Ibland har kunden inte ens rätt fast man följer ingångna avtal. Mobiloperatören Tre skyller bolagets brister på kunderna.

Jag hade svårt att sova i natt. Ett perfekt tillfälle att gräva lite i högen av olästa Computer Sweden… 😉

Längst ned hittar jag en favorit från den 19 december 2008. På framsidan står mobiloperatören Tres informationschef Erik Hörnfeldt i ett dramatiskt nedsläckt mötesrum. En bildskärm i bakgrunden visar företagets logotyp och texten ”Välkomna”. Artikeln (och krigstidsrubriken ”Mobilnätet överlastat”) handlar dock om att det är just det vi inte är; välkomna.

I korthet är Tres bekymmer detta:

  1. Tre säljer en tjänst som innebär att köparen får internet i sin mobiltelefon. Tjänsten säljs utan begränsningar; kunden ska ha tillgång till internet hela tiden.
  2. Men Tres kunder tillhör ”internetgenerationen” (Erik Hörnfeldts egen beskrivning) och använder internet för mycket. Kunderna belastar nätet och det blir för dyrt för Tre.

Ja, vad ska man säga? ”Tough shit”, Tre?! Jag kan verkligen förstå att den omfattande trafiken är ett problem för företaget (enligt artikeln har Tre 16 procent av kunderna på mobilt bredband, men 60 procent av trafiken), särskilt om många användare har mobilen som modem och laddar tunga filer. Men vad jag inte kan begripa är varför kunderna beskrivs som problemet. Är det inte tjänsten, utformningen och bolagets löfte som är bristen?

Jag är själv nöjd kund hos Tre (med internet i mobilen, för övrigt) och har ingen anledning att klaga på bolaget. Problemet är generellt. Tre är bara ett av alla företag som konstruerar affärsmodeller ”hemma på kammaren”, modeller som sedan inte håller för den tuffa verkligheten.

Hamnar man i den sitsen har man bara två alternativ:

  1. Backa och erkänna att det blev tokigt. Lösa problemet på ett sätt som kunderna begriper och kan acceptera.
  2. Skylla på kunderna och ge dem reprimander (i Tres fall: skicka varningsbrev till ”besvärliga” kunder).

Personligen tror jag att företag som överlever väljer alternativ ett. Framförallt tror jag att företag som välkomnar ”internetgenerationen”, förstår deras behov och gör något bra – och lönsamt – av det är de som avgår med segern.

Länkar