Konflikten om Språkrådets webbplats handlar om organisation, inte om behov

Konflikten om Språkrådets webbplats (foto: Uwe Hermann)

Gamla Språkrådet kämpar för att inte slukas av den nya myndigheten Institutet för språk och folkminnen. En välbesökt webbplats står i centrum. Men ingen verkar ha frågat användarna.

Mindre myndigheters webbplatser brukar inte vara föremål för större uppmärksamhet, men under våren 2012 har det stormat rejält kring Språkrådets välbesökta sajt. Som myndigheten vill lägga ned.

Bakgrunden är denna: Sedan 2006 ingår Språkrådet i den statliga myndigheten Institutionen för språk och folkminnen, Isof. I samband med ihopslagningen bestämde generaldirektör Ingrid Johansson Lind att Språkrådets webbplats skulle läggas ned och innehållet flyttas till den större myndighetens gemensamma webb.

Något som fick Språkrådets chef, Lena Ekberg, att säga upp sig.

Facket protesterar, det vädjas till departement, generaldirektören står på sig. En storm i ett vattenglas, kan tyckas, men frågan är lite större än att bara vara en intern strid.

För det första: Språkrådets webbplats är välbesökt, Isofs är det inte. För det andra: Många känner till Språkrådet som varumärke, väldigt få känner till Isof.

Det här är återkommande konflikter och inget unikt för offentlig sektor. En kommersiell verksamhet hade kanske valt att koncentrera hela det utåtriktade arbetet kring det mer kända varumärket – men det är långt ifrån säkert.

Det här med att samla all verksamhet bakom en gemensam skylt har jag stor förståelse för, men i diskussionen och rapporteringen kring den här frågan saknar jag ett väsentligt perspektiv: Uppdraget. Och användarna, de som har nytta av verksamheten.

Vad är syftet med Isofs verksamhet? Bland annat att ge råd och vägledning i hur man använder det svenska språket. Uppenbarligen är Språkrådets verksamhet önskad och använd. Hur det ser ut i byråkratins korridorer bryr sig inte användarna om. Om användarna hittar till sprakradet.se och har nytta av det som finns på den webbplatsen så är detta helt avgörande för lösningen på problemet. Tycker jag.

Frågan är vad man utgår ifrån, uppdraget eller den interna organisationen. Ingen har naturligtvis frågat användarna. Ingen har naturligtvis utgått från användarna. Och det är naturligtvis ett kardinalfel.

Länkar

Foto: Organized av Uwe Hermann, Flickr (CC BY-SA 2.0)