Nu lanserar vi Snackverkstan – där idéer i Almedalen blir verklighet

Mycket snack och lite verkstad? I Almedalen råder ingen brist på idéer, men det är sällan som de bästa idéerna ser dagens ljus. Därför lanserar Kollegorna och Portabla Media Snackverkstan. Vi bidrar med digital kompetens för att sjösätta bra idéer.

Under årets ”politikervecka” i Almedalen genomförs omkring 3500 seminarier. Långt fler människor är i Visby för att prata, lyssna och diskutera – och viljan att förändra och förbättra samhället är stor. Men många idéer ser aldrig dagens ljus, inte minst därför att resurser och pigga idéer inte alltid matchas.

SnackverkstanDärför lanserar Kollegorna och Portabla Media Snackverkstan. Med Snackverkstan ger vi individer, organisationer och företag möjligheten att presentera en unik idé som kan göra världen bättre – i stort eller smått. Tillsammans väljer vi ut ett förslag som vi redan på torsdagen sätter igång att utföra. Tanken är att något ska kunna lanseras redan följande tisdag.

Läs mer på snackverkstan.se – där du också kan lämna din idé senast onsdag kväll den 5 juli 2017.

Kollegorna och Portabla Media är digitala byråer som delar kontor i Stockholm och som samarbetat under flera år. Med Snackverkstan vill vi bidra med digital strategi, design och kod för att göra bra idéer möjliga; bra idéer som sedan kan delas med flera. Resultatet ska delas som öppen källkod och öppna licenser.

 

Foto: Eva Helmersson

Din hemsida måste ha utrymme för det viktigaste

En hemsida får inte vara så statisk att den inte kan lyfta fram det som är allra viktigast.

I natt har stormen Dagmar dragit fram över delar av Sverige, med många nedfallna träd som följd. Både tågtrafik och bilvägar har drabbats, något som gör att tågen inte kan ersättas av bussar – eftersom Trafikverket avråder från resa på vägar i de drabbade områdena. Tufft för många resenärer, som haft avsikten att lämna julfirande för arbetsdag.

Återigen står SJ i blickpunkten, eftersom det är deras tåg som inte kan åka. Stormen är självklart inte SJs fel, och det tror jag att resenärerna – hur hårt prövade de än är av SJs övriga problem – har förståelse för. I kvällens Rapport frågar reportern en kvinna som fastnat på Stockholms Central om just den saken:

Visst kan man ha förståelse om man blir informerad om vad som händer. (Citerat fritt ur minnet.)

Detta är centralt för vår upplevelse. Vi vet ju själva att saker och ting kan gå på tok, att händelser utanför vår kontroll kan ställa till det för oss. Vi förstår att en storm inte går att ro på och om Trafikverket avråder från trafik så är det av omsorg; därför att det är farligt. Men vi vill veta om det, vi vill få reda på det i rätt tid och på rätt sätt.

För SJ är situationen katastrofal. En yttre händelse har påverkat mycket stora delar av deras tjänst, de kan inte själva ta fram alternativ till den egna tjänsten – alternativen är stoppade av tredje part. Vad de kan göra, är att informera sina kunder om vad som händer. Och om inget händer – informera om det.

Vad hittar vi på SJs hemsida denna katastrofala dag? (Klicka här för att se en skärmbild från idag, 2011-12-26.)

Låt oss först konstatera att varje hemsida, startsidan på en webbplats, kan delas in i områden som har olika värde. Vad får störst utrymme? Vad är mest centralt? Vad syns på skärmen utan att man skrollar? Rent objektivt kan man – med tillgång till webbplatsens statistik – räkna fram hur stora värden varje prick på hemsidan genererar företaget (eller vilken skada den orsakar). På SJs webbplats är bokningsfunktionen helt central, tillsammans med inloggningsfunktionen för ”mina sidor”. Det verkar rimligt. Därutöver tycker jag att SJ prioriterar fel.

Idag skulle naturligtvis trafikläget vara i fokus. Och det finns en liten tarm i högermarginalen som informerar om detta. I konkurrens med en slider, ett utrymme för bannerannonser för att boka teaterbiljetter och annat i anslutning till sin resa.

Det är inget fel att göra reklam för relaterade tjänster och produkter. Men det måste gå att lyfta viktigare information, när det finns sådan. Låt marknadsavdelningen säga vad de vill om lönsamhet och ”tredjepartssamarbeten”.

Lyft det viktigaste. Se till att annat innehåll kan maka åt sig när du genomlever en kris. Gör det enkelt för den personal som är i tjänst att genomföra ändringarna.

Och vinn dina kunders förståelse.

Fula fiskar fiskar i Facebooks namn

Du får en vänförfrågan i inkorgen. Någon vill bli din vän på Facebook, men det är ett namn du inte känner igen. Klickar du vidare för att se vem det är? Du kan vara på väg att ge bort ditt eget konto.

Om man vill lura någon så gör man bäst i att inge förtroende. Avled uppmärksamheten, få allting att verka normalt. Det är precis vad som händer när lurendrejare försöker få dig – och många andra – att lämna ut sina konton på Facebook.

Upplägget är enkelt: Bedragaren skickar skräppost till så många mottagare som möjligt. Brevet är utformat som en vänförfrågan från Facebook. Tanken är att du ska klicka på knapparna i brevet, komma till en falsk inloggningssida och – i tron att du loggar in på Facebook – lämna ifrån dig ditt användarnamn och ditt lösenord.

Det enda konstiga med brevet är namnet. I mitt fall kommer inbjudan från ”Haafil Ommar”, och det är väl bedragarens enda egentliga misstag: Det verkar helt enkelt inte vara ett befintligt namn på något språk.

Där fattar jag misstanke och noterar att brevet skickats till en e-postadress som inte finns (men eftersom jag administrerar domänen, så kommer det fram till mig ändå), knapparna länkas inte alls till Facebook och vill jag svara på mejlet så går det till en LinkedIn-adress. Skumt. Men det krävs i alla fall ett någorlunda tränat öga för att upptäcka det.

Istället för till Facebook kommer du till en webbadress som är registrerad enligt följande:

Contact ID: DIR5RYL-RU
Contact Name: Aleksei O Zhukov
Contact Organization: Aleksei O Zhukov
Contact Street1: Kosmonavtov ul., 1-64
Contact City: Korolev
Contact State: Moskovskaya Oblast
Contact Postal Code: 141075
Contact Country: RU
Contact Phone: +7 495 7925381
Contact E-mail: istra@yourisp.ru

Men, vad ska Aleksei göra med ditt Facebook-konto? Jag vet inte. Men ett förslag kan vara att be dina vänner om ett lån, ”eftersom att du befinner dig i knipa”, eller ”en anhörig behöver vård” eller…

Uppdatering: artikeln Fake Facebook Friend Request leads to ZeuS via BlackHole Exploit kit beskriver hur processen leder till att lura mottagaren att ladda ned ett skadligt program, en trojan.

Många bluffmejl är uselt genomförda. Felstavade och klantigt formulerade. Medan andra är snyggt gjorda; fångar dig när garden är nere. Räkna med att det usla i allt högre grad kommer att få konkurrens med det skickliga. Och att bluffen därmed kryper närmare oss som är vana och som tror oss se igenom bluffen.

Med bannern flyttade Karius och Baktus in på webben

Ingen vill ha dem. De gör mer skada än nytta. Banners är webbens tandtroll, som konstigt nog efterfrågas av många medarbetare.

Annonser på webben, banners, har funnits sedan mitten av 1990-talet och har sett ut och fungerat ungefär likadant sedan dess. Redan tidigt lärde vi oss att identifiera banners och det omedvetna hjälper oss att skärma av dem. Vi vill ha innehåll, inte reklam.

Banners är generellt en ganska dålig idé, även om det naturligtvis finns bildannonser som fungerar. Som driver trafik och som genererar affärer. Men om man säger så här: Google täljer guld med pennkniv utan att ta ett öre betalt för sin kärnverksamhet. Trots det: inte en banner så långt ögat kan se. Det finns ett sammanhang, inte minst därför att Googles föregångare, Altavista, vacklade ned i graven med ett moln av banners svävande omkring sig.

Gör inte innehåll till annonser

I tryckta tidningar finns det annonser. Därför att den som har något att sälja vill finnas i ett sammanhang där vi konsumenter har vår uppmärksamhet. Det är tidningens innehåll som är det centrala, annonsören kan bara hoppas på att få släppas in som en del i den där uppmärksamheten. Samma sak är det med annonser på webbplatser.

Jag har inget emot annonser. Men jag är i ett långsamt chocktillstånd över den befängda idén att den som äger innehållet, som har människors uppmärksamhet, publicerar delar av sitt eget innehåll som… annonser. Man flyttar självmant sitt värde från fokus till periferi.

Under de femton år som jag arbetat med webbplatser har detta varit den vanligaste önskan: ”Vi vill ha en banner på ettan”. (Tyvärr har jag väldigt sällan fått frågan: ”Kan du göra något på webben för att hjälpa oss med XYZ?”) Det är som att gå till läkaren och be henne fixa högerknät, oavsett vad du lider av.

Det vore skillnad om någon kunde peka på att banners generellt förbättrar resultat. Det är också ofta så, att personer som vill marknadsföra ”sina saker” med en banner själva ogillar banners – men har identifierat det ”som en bra sak” som ”man brukar ha”.

Letar du argument så rekommenderar jag Per Axboms artikel Högerkolumnen är ett svart hål för innehåll.

Nya typer av banners flyttar in

När jag var på en kurs 1998 pratade jag med webbansvarige på en av våra största humanitära organisationer. Han kämpade dagliga krig med olika avdelningar, som alla gjorde anspråk på utrymmet i högermarginalen. ”Vi måste ha en banner. Ungdomar gillar det”, var ett av många argument. Ingen verkade bry sig om den oglamorösa ytan med text i mitten av sidan. Där besökarnas uppmärksamhet finns.

Nu skriver vi 2011 och tyvärr har det väl inte hänt alltför mycket på dessa år. Det grafiska gränssnittet har moderniserats och stramats upp, men egentligen är vi kvar i ett ängsligt ingenmansland. Kanske har vi tappat några animerade ”giffar”, men istället har vi fått ”följ oss i sociala medier” och sliders; en sorts bildspel för innehåll. (Siffror som visar att sliders är en bra idé, tack!)

Mät och visa vad som fungerar

Inte alla orkar stå emot. Vill man som webbansvarig vara populär i korridorerna, så är det kanske nödvändigt att släppa in banners på ettan. Men omotiverat innehåll må göra kollegorna glada; det leder inte till resultat och det leder inte till nöjda besökare. Något som är extremt mätbart. Det är som att fylla skyltfönstret utan att bry sig om huruvida kunderna kommer in och handlar. Det är ett inifrån och ut-perspektiv som bottnar i att man inte ser webbplatser och intranät som en publicistisk verksamhet. Och det är ett vägval.

Dina kollegor köper inget på din webbplats. Dina kollegors intresse ska inte fångas på några få sekunder. Du ska inte ge en snabb bild av varumärket till dina kollegor. Webbplatsen vänder sig inte till dina kollegor.

Ställ in Google Analytics så att du får siffror på vad som fungerar och inte. Agera därefter.

Städa ut innehåll som inte ger resultat

När jag ser en högermarginal fylld med svårtolkade banners kan jag inte låta bli att tänka på Thorbjørn Egners klassiska saga om tandtrollen Karius och Baktus (utgiven första gången 1949). Efter att ha ställt till med maximal skada i pojken Jans mun blir de i bokens slut bortjagade av den rättrådiga tandborsten. Det är inte utan att man misstänker att Karius och Baktus flydde vidare och hamnade på webben.

Ingen vill ha dem och de gör mer skada än nytta. Banners. Kanske dags att plocka fram borsten och städa ut dem från din webbplats?

Så ger Facebook nya prenumeranter till ditt nyhetsbrev

Facebook kan vara rätt forum för att ge ditt nyhetsbrev fler prenumeranter. Svenskt Näringsliv satsar på en framträdande plats för det formulär som leder till prenumeration. Ett bra exempel, som också lider av några barnsjukdomar.

Det senaste året har företagens närvaro på Facebook exploderat. ”Människor är på Facebook och då måste vi också vara där” är ett mantra som trummats ut av oss som arbetar med digital kommunikation och man kan säga att den synen slagit igenom med dunder och brak.

När saker uppstår ”i all hast” och inte är direkt kopplade till strategiska beslut, så blir det lätt lite si och så. Många företags sidor (”pages” i Facebooks vokabulär) ger ett trevande intryck.

Och det kan vara gott nog. Om man sätter igång en process som (vare sig man vill det eller inte) är inriktad på att skapa relationer och inte tar hand om dessa – då är man fel ute. Men jag stödjer fullt ut viljan att testa och experimentera. Det är bara så man får reda på vad som fungerar och inte, just i det egna fallet.

Arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv använder en framträdande del av sin ”Facebook-närvaro” till att få prenumeranter till sina nyhetsbrev.

Det är klokt av flera skäl. I ett strategiskt perspektiv så är det bra att säkra sina relationer i andra kanaler än just Facebook. Facebook kan ju komma att förändras – och användarnas beteenden kan komma att göra det – och därför är det bra att knyta kontakterna på Facebook också till andra kanaler.

Man ska nog göra det med försiktighet och med besökaren i tanke. Det får inte bli ett självändamål att hitta intresserade genom Facebook och locka dem vidare till platser som man själv äger och kontrollerar. Det kommer att slå tillbaks på en själv.

Utan att ha sett någon statistik bakom Svenskt Näringslivs sida på Facebook (vilket avgör om det är bra eller dåligt att göra så här), så tycker jag spontant att det är ett vettigt försök. Organisationen har redan ett eller flera nyhetsbrev; det är bra att använda det innehåll som man har och skapa en ”buzz” omkring det.

Tyvärr gör Svenskt Näringsliv några ganska ordentliga, men lättåtgärdade, fel på sidan.

För det första är formuläret lite rörigt och omständligt. En gyllene regel i sammanhanget är att fråga efter bara det som behövs för att kunna få nyhetsbrevet, dvs. en e-postadress. Namn kan vara okej, både ur avsändarens och mottagarens perspektiv, men därefter bör man hålla fingrarna i styr och avstå från att fråga efter bostadsort osv.

Om fler och mer detaljerade uppgifter ger ett ökat värde till relationen, så finns det inget som hindrar att man frågar efter det senare. Eller ännu hellre, och smartare, skapar ett flöde som gör att mottagaren själv vill ange fler uppgifter.

Det andra är att man i formuläret kan ange vilka delar av nyhetsbrevet (eller nyhetsbreven som det faktiskt verkar vara) man är intresserad av.

Om mottagaren själv ska segmentera utskicket, så krävs det en stenhård logik i uppställningen. Äpplen, bananer, päron är ett logiskt urval. Det är inte alternativen som Svenskt Näringsliv ger mig:

  • Nytt från Svenskt Näringsliv
  • Europanytt
  • Nytt från Skola & Näringsliv
  • Urban Direkt
  • Aktuellt om företagsklimat
  • Nyhetsbrev från Företagsjuridik
  • Sällskapet Politik & Näringsliv
  • Arbetsmarknadsnytt Europa
  • Nytt om lön
  • Nytt från Svenskt Näringsliv Väst
  • English newsletter

Det här är ett förvirrande smörgåsbord som mest avslöjar att organisationen skulle behöva en strategi för sin flora av nyhetsbrev. Längre ned på sidan (”below the fold” som det heter på designerspråk) finns exempel och förklaringar på vad de olika breven innehåller och hur ofta de publiceras. Jag tycker inte att de bidrar till att skapa klarhet, inte i det här sammanhanget. Mitt råd: Förenkla formuläret och fokusera på ett brev eller på ett brev med individuella ämnesval.

Min tredje anmärkning rör interaktionen, det som händer när jag fyllt i formuläret. Det här är en ganska allvarlig brist, som behöver fixas så snart som möjligt.

När jag klickat på Skicka så får jag en bekräftelse på att min prenumeration registrerats. Problemet är att den bekräftelsen finns på Svenskt Näringslivs webbplats och har organisationens grafiska identitet. Plötsligt har jag alltså lämnat Facebook.

Om jag nu som smått förvirrad besökare letar efter en väg tillbaks, så kanske mina ögon fastnar på länken ”Till hemsidan”. Det kan ju betyda mycket, men kanske detta betyder ”tillbaks till hemsidan Facebook, där jag ju var”. Tyvärr inte. Till hemsidan betyder i det här fallet Svenskt Näringslivs hemsida.

Om jag möter människor i andra miljöer, så måste jag vårda det intresse och den relation som skapas i den miljön. Det här är naturligtvis galenskap och antagligen ett olycksfall i arbetet, snarare än ett medvetet val från Svenskt Näringsliv.

Avslutningsvis: Även om jag ägnat många rader åt att anmärka på exemplet, så tycker jag att intentionen är bra och att detta är väl värt att testa hos andra.

Dela gärna med dig av dina erfarenheter!

Skärmbilder

Tack

Tack till Sara Öhman, som tipsade om fliken Nyhetsbrev på Svenskt Näringslivs Facebook-sida.

Hur får jag prenumeranter till mitt nyhetsbrev? Backa undan.

Hur når jag nya prenumeranter till mitt nyhetsbrev? Istället för att tränga sig på, så kan man hålla sig i bakgrunden och vänta på sin tur. Det visar ett lyckat exempel från Filippa K.

Häromkvällen tänkte jag avsluta dagen med att titta på en animerad film på videotjänsten Voddler. (Filmen var Trubbel i sagoland och den kan vi glömma direkt). I något skede skulle jag göra något annat och pausade filmen. Då visar Voddler reklam i sin spelare. Inte film, utan en stillbild.

Just den här gången visades en bild på en manlig modell och ett enkelt budskap som bjöd in till att prenumerera på ett nyhetsbrev från det svenska klädföretaget Filippa K. (Se hela skärmbilden.)

Vi som arbetar med nyhetsbrev diskuterar gärna, ofta och länge hur man ska nå nya prenumeranter. Inte sällan prövar vi olika pop up-formulär. Vi är som avsändare så angelägna om besökarens gunst att vi ibland glömmer både hyfs och sans.

Det händer också att vi ursäktar oss med argument som ”jo, men 30 % av besökarna började prenumerera – så det gick ju jättebra”. Fast då vill vi ju inte tänka på (än mindre mäta) hur de 70 % som lät bli att prenumerera upplevde saken. (Mer om detta har jag skrivit i artikeln Varför mäter man bara det som går att mäta?)

Därför är det roligt att se exempel på det motsatta – reklam som är diskret och bara visas när den inte stör på något sätt. Jag har tryckt på paus i den film jag ser, nu ska jag göra något annat… Men om reklamen lyckas fånga mig i den situationen med något bra, något roligt, något intressant så kan det vara ”början på en vacker vänskap”.

Det handlar ju om något så viktigt som ett första intryck. Vilken situation jag befann mig i ”när vi träffades”.

Vill du se hela kedjan från annons till färdig prenumeration? Här är bilder från varje steg:

  1. Annonsen som visas i Voddlers spelar (samma länk som ovan)
  2. Formuläret för att prenumerera
  3. Sidan som tackar för och bekräftar prenumerationen

Blir man sugen på att prenumerera? Det kan jag inte svara på, och naturligtvis skulle man behöva titta på statistiken bakom kampanjen för att uttala sig om hur lyckad den är. Jag tycker dock att det avgjort är ett anslag som är väl värt att inspireras av.

Om man ska anmärka på något, så får det bli en detalj: Jag skulle föredra att tacksidan skiljer sig mer från formuläret än vad som är fallet här. Även när jag prenumererat så är rubriken Sign up och det skulle man kunna fixa till, helst förstärkt med att bakgrundsbilden ändras. Besökaren behöver få en bekräftelse på att det faktiskt hänt något.

Fotnot: Daytona är Filippa Ks webbyrå, men just den här annonsen har klädföretaget gjort själva.