Genom att blicka tillbaks på den svenska förvaltningens ursprung, så kan vi också skåda myndigheternas framtid. Det menar Gunnar Wetterberg, som hämtar inspiration från Axel Oxenstierna.
I veckan var jag på ett frukostseminarium i Stadsmissionens fantastiska lokaler vid Stortorget i Gamla Stan. Gunnar Wetterberg föreläste under rubriken Hur ser myndigheterna ut i framtiden? och talade uteslutande om 1600-talet. Det låter mer paradoxalt och insnöat än det är, Gunnar Wetterberg utgår nämligen från att den svenska förvaltningens ursprung också pekar ut dess framtid.
Känns namnet Gunnar Wetterberg bekant? Jovisst, det är samme man som med jämna mellanrum dyker upp i teve och radio – och som gjort så länge. Han är idag samhällspolitisk chef på Saco, men har en lång rad arbeten i sitt cv – och ofta har han i det tysta haft stor påverkan på det svenska politiska livet. I grunden är Gunnar Wetterberg historiker och det är det historiska intresset som drivit honom att skriva den första heltäckande biografin över Axel Oxenstierna.
Axel Oxenstierna (1583-1654) var rikskansler under 42 år. Han kan sägas ha lagt grunden till den svenska politiska förvaltningen och hans inflytande märks än i våra dagar. Myndighetsväsendet, gymnasierna, att tjänster skulle tillsättas efter kompetens och inte genom kontakter… är några exempel på saker som kom till under Oxenstiernas tid.
Det svenska förvaltningssystemet exporterades till både Ryssland och Preussen. Men här utvecklades staterna i en helt annan riktning än Sverige. Gunnar Wetterberg menar att det inte är strukturen som är det intressanta med Axel Oxenstiernas verk, utan den attityd som fyller strukturerna.
Och det är innehållet i förvaltningen av det allmänna som gör att Gunnar Wetterberg tar avstamp i 1600-talet för att visa hur framtidens myndigheter kommer att se ut. Eller bör se ut. Låt ursprunget inspirera, är hans budskap.
Jag är ingen historiker och ska inte ge mig på att försöka återge föreläsningen. Jag kan bara konstatera att Gunnar Wetterberg är ett ess som föreläsare, och att hans tankar om statens uppgift är mycket intressanta.
De två bokbanden om Axel Oxenstierna, som utgavs av Atlantis 2002, omfattar omkring 1100 sidor. Det kan tyckas väl mastigt och dessutom drar inte Gunnar Wetterberg några slutsatser för vår tid i böckerna (det lämnar en historiker över till läsaren, och det är väl rimligt).
Hur ska man då bete sig för att få ta del av de intressanta tankar om framtidens svenska förvaltning, som Gunnar Wetterberg gav uttryck för under föreläsningen? Jo, det är faktiskt så behändigt att han skrivit en mindre bok om just detta, på uppdrag av Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, och att den kan laddas ned utan kostnad från Regeringskansliet. Gör så.
Själv låter jag mig inspireras av Axel Oxenstierna inför det arbete som – förr eller senare – kommer att öppna upp det offentliga Sveriges digitala tillgångar och göra dem användbara för allmänheten. Storbritannien har redan börjat, genom att bjuda in webbutvecklare att bygga nya funktioner med data som finns hos staten, men som egentligen tillhör alla. Det är dags för den öppenhet som företag som Google visar att också drabba det allmänna. Den data som inte är sekretessbelagd eller känslig för den personliga integriteten tillhör ju oss alla.
Staten är inget självändamål. Det är dags att tänka som Axel Oxenstierna på den punkten.
Seminariet arrangerades av Fritzes.