Lotta Lundgren lyfte Next Event

Flera av det digitala Sveriges toppnamn var på plats när Next Event gick av stapeln på Södra Teatern. Föredragen bjöd på ömsom vin, ömsom vatten – men det var en avhoppad copywriter som förgyllde dagen.

Idag har jag varit på Södra Teatern i Stockholm och lyssnat på människor med visioner inom webb, reklam, kommunikation och sociala medier. Gärna om vartannat. Bakom arrangemanget stod Wednesday Relations och Johan Ronnestam.

Under dagen gick Twitter-flödet varmt av alla kommentarer. Jag var djupt missnöjd med somligt, det ska ärligt sägas, men andra uttryckte andra synpunkter (ibland motsatta) så det är nog en smaksak. Vad man tycker är relevant handlar nog om vad som är ”på tapeten” för en själv i ett givet ögonblick. Här följer i alla fall några personliga reflektioner och intryck av Next Event.

Vill du ha en utförligare redogörelse, så kan jag rekommendera Jennifer Barks, Daniel Erkstams och Mattias Åkerbergs sammanfattningar.

Fryshuset fick största applåden

Leo Razzak, som arbetar med projektet Sharaf HjältarFryshuset, fick riktiga ovationer. Mest kanske för att han var den som bäst kunde presentera sitt budskap, men också för att han talade från hjärtat. Leo gav uttryck för något som väldigt många andra talade om – passion – men som väldigt få själva lyckades förmedla.

Det var otacksamt för Elia Mörling att ta över efter en estradör som Leo Razzak, men anteckningsrasslet gick dock igång i salen. Elia pratade med ett flöde av termer och buzzwords, och det tycker jag gav ett onödigt stelt intryck. Innehållet var spännande, och gav mersmak. Han lyfte in antropologin (i det här fallet kanske översättbart med ”läran om människan i grupp”) och presenterade teorier kring begreppet tribes.

Från Elia Mörlings presentation tar jag främst med mig tanken att den mest intressanta målgruppen är ett områdes sympatisörer. Han tog sin egen bakgrund som skateboardåkare som exempel: Det var femton år sedan han senast stod på en bräda, men träffade han en utövare kände han omedelbart igen sammanhangen.

Håll kvar tanken på skatekulturen. Krasst kommersiellt så kan man ju resonera så här: utövare och fantaster har sällan pengar. De som lämnat den aktiva tiden är däremot ofta stadgade; de har karriär och familj. Det är sympatisörerna som har pengarna, men vem ritar upp dem som en målgrupp?

Vi lever med arketyper och vill ha berättelser

Per Robert Öhlin höll en fenomenal genomgång av de arketyper vi lever med; de medärvda värderingar som mycket av vår kultur består av. Det är ingen idé att försöka sammanfatta hans tankar, utan gör som jag: Börja följa hans blogg – Mine Goes To Eleven – och kolla in hans bok F*ck Logic 2 – konsten att tänka oklokt och få mer pang för pengarna samt den kommande Let’s Get Gorgeous! Two Guys, a Ghost & a Bottle of Booze.

Av mycket tänkvärt fastnade jag mest för tanken att en medioker hollywoodrulle kan hålla kvar tittaren i soffan, men så fort reklamen bryter av börjar man zappa med fjärrkontrollen. Varför berättar inte reklamen något? Varför har jag en starkare relation till Dirty Harry än till Opel; även om jag inte ens sett filmen Dirty Harry?

Praktiskt nog har Per Robert Öhlin skrivit om detta i Vad jag lärde mig av Dirty Harry.

Lotta Lundgren definierade reklam

Många siffror blev det under dagen. Somligt kom tillbaks, som att Facebook nu har fler användare än USAs befolkning. Med statistik kan man komma långt, men det slår inte berättelser som når in i hjärtat.

Det ska inte skugga någon av de andra talarna, men för mig var det Lotta Lundgren som var dagens höjdpunkt. Hon är den före detta prisvinnande copywritern, som efter mammaledigheten för ett par år sedan bestämde sig för att inte gå tillbaks till reklambranschen – utan bli ”matbloggare”.

Utöver att Lotta Lundgren hade en fantastiskt bra disposition på sitt föredrag (nämnde jag att hon varit copywriter?), så tyckte jag att hon lyckades definiera flera saker med knivskarp precision. Saker som för henne handlade om reklam, men som för mig lika gärna kan handla om att arbeta med webb.

Det är är jävligt svårt att göra reklam – det är ingen som tror det – men att göra reklam som inte är så dålig att man kissar i byxan, som är så pinsam, det är något fruktansvärt svårt. Och det är så många som försöker göra det svårare för en hela tiden.

Inte minst den sista meningen i det (nästan ordagranna) citatet tycker jag beskriver den ständiga kampen för att inte falla för frestelsen att säga ”okej, vi sätter väl in din jävla banner på ettan, så får du som du vill”.

Lotta Lundgren talade också om att reklambyråerna säljer in sig med affärsstrategiska modeller, medan det egentligen handlar om mycket mer ”mjuka” värden. Den här meningen fick mig att vilja jubla:

Vi levererar banala budskap på ett så intressant sätt att människor frivilligt väljer att lyssna.

Den meningen vill jag ha som broderi!

Eftersom Lottas blogg, Om jag var din hemmafru, är hyfsat framgångsrik så har hon naturligtvis mötts av rådet att ”kapitalisera” på den. Släppa in matproducenter, nämna produkter i recepten osv. Hennes enkla svar är detta: Varför skulle jag göra det? Det är ju jag som är varumärket.

Lotta Lundgren menar att hennes blogg är en ständigt aktuell kampanj för hennes eget kunnande som matskribent (och som i sin tur leder till att hon får jobb inom den branschen). ”Varför skulle jag släppa in andra kampanjer i min kampanj?”…

Jämför gärna detta uttalande med FC Barcelonas reklamfria tröjor. Varumärket Barça är så starkt i sig, att det inte finns utrymme för annonsplats. (”Men vaddå, det står ju Unicef på tröjorna?” Ja, men det är omvänd reklam – det är klubben som visar sitt stöd för Unicef.)

Daniel Erkstam bevakade Next Event och sände alla föredrag på Bambuser. Har du möjlighet, så kolla gärna in Lotta Lundgrens tal. Det är mobilkvalitet på ljud och bild, men det går att hänga med…

Det spännande händer i pauserna

På nästan alla konferenser och seminarier som jag varit på under åren, så är det i pauserna och i snacket omkring som det riktigt roliga sker. Framåtblickande konferenser om digital kommunikation är inget undantag, men Next Event visade på en stor skillnad.

Genom att Twitter och andra mötesplatser blivit så pass väl nyttjade och gemensamma, så kunde debatten och mötena ske också under själva föredragen. Jag, som vanligtvis inte känner en kotte vart jag än kommer (hur nu det går till), hittade bekanta i Twitter-flödet. Både diskussionen på nätet och det ”verkliga” mötet med en massa bekanta alias – och några nya – gav ett stort mervärde till konferensen.

Det var roligt att träffa @pleasecopyme, @erkstam, @mattiasostmar, @ingemarsdotter, @cityrat59 och @ronnestam i det som brukar kallas ”verkligheten”.

Arrangörerna utlovade en dag ”…som förändar din syn på modern reklam och kommunikation”. Nej, det kanske Next Event inte levde upp till. Jag hade inte velat missa den ändå.

Länkar

Dela...Email this to someoneShare on Facebook0Share on Google+0Share on LinkedIn0Share on Tumblr0Tweet about this on Twitter

Comments

  1. Magnus. Kul att du kunde komma och stort tack för din blogpost och ditt engagemang under eventet.

    Otroligt svårt att göra dig nöjd med tanke på din passion och ditt intresse för kommunikation.

    Precis som många andra blev Leo, Katja, Andreas och Lotta avbrott som definierade dagen. Kommunikationen flödade på Twitter och som du beskriver skedde mycket möten i pausen.

    En av mina visioner var att visa anställda som arbetar med kommunikation på företag (kundsidan) vad som håller på och hända. Precis det lyckades vi med även om någon presentation inte mottogs lika bra som andra. När eventet var klart var väldigt många otroligt nöjda och gick hem med tankar om förändring. Mission accomplished.

    Vi som arbetar med kommunikation på ett passionerat sätt – vi möttes, twittrades och blev inspirerade av människor snarare än information. Det tyckte jag själv om.

    Kul att träffas!
    Johan

Pingbacks

  1. The Next Event – Part two | Socialmedia by Anders Sporring
  2. Var du där?
  3. The NEXT Event. Ett tack till er som var där och er som inte var där! — Blog of Ronnestam

Leave a Reply